Nu är lägenheten fixad

Efter att ha varit på HSB ett ANTAL gånger, första gången började jag t o m gråta mitt bland personalen, har det äntligen löst sig med att vi får vår drömlägenhet på femte och översta våningen. Vi kommer att ha både inglasad balkong och takterrass.

Och jag har börjat packa och röja jättemycket i källaren och på kontoret/mitt sovrum. Nu hoppas jag av veckan som kommer att vi äntligen kan få nyckel och kontrakt så att en del grejer kan flyttas dig. Och att jag kan flyttas dit. Jag skulle vara nöjd med en madrass på golvet till att börja med för det är verkligen jobbigt att bo här med en murkla till f.d. man.

Trädgården kommer jag att sakna. Och kaninproblemet är fortfarande inte löst. Hur gör man med tre underbara kaniner som man inte kan ha kvar? Den ena är gammal och borde inte behöva flytta. Den andra är jättestor och farlig, kan gå till attack mot vem som helst om hon är på dåligt humör. Den tredje är så liten och snäll så henne skulle man gärna vilja ha kvar. Men hon är en rymmarkanin, utan att vi vet hur det går till lyckas hon få upp alla burar och så hittar vi henne någonstans i trädgården. Dock är hon inte jättelätt att fånga.

Min f d man kommer jag inte att sakna - det kommer att bli en lättnad att slippa honom. För varje dag kommer jag på fler saker som jag irriterar mig på. Det känns som en falsk person som har varit i mitt liv i 30 år. 30 år är en lång tid! Det är ca 61% av mitt liv!

Varför har han inte skärpt till sig? Varför är det bara jag som har gått till terapeuter, läst självhjälpsböcker, pratat med väninnor? Hur kan det vara så att han bara har utvecklats bakåt istället för framåt? 

På två veckor

Egentligen gick det väldigt fort. Från gift och ovetande till skild och panikkrisad på två veckor.

Fick pappret från domstolen igår att vi från och med i måndags är skilda.

Mitt huvud snurrar av ekonomifrågor eller snarare ekonomioro och trots att jag har hittat en lägenhet som jag vill köpa så kommer jag inte framåt. Min kontaktperson på banken är på semester till på fredag. Vår mäklare tycker att det finns andra bättre lägenheter för pengarna. Jag vet inte vilka pengar jag kommer att ha. Möte med advokaterna är inte förrän om tre veckor. HSBs kontaktperson sitter i möte varje gång jag ringer henne och hon har inte ringt mig tillbaka. Jag vet inte ens om jag kan fortsätta handla mat med vårt "gemensamma" Eurocard?

Har målat om mina två trädgårdsstolar (som jag gillar) till en ilsket hallonröd färg. Mycket lyckat. Nu står de på altanen och torkar. Ska nu försöka sandpappra och olja in min älsklingsgungstol som har stått i sommarstugan i 17 år. Jag tänker köpa ett snyggt nytt tyg och klä om stolsdynan också.

Tankarna på mitt nya hem gör mig glad. Tankarna på mina förlorade år gör mig ledsen.

På jobbet

Hela bilen full med böcker och grejer som skulle till jobbet. Och kassar och säckar med grejer som skulle till återvinningscentralen. Och hästtäcken som behöver tvättas. Det sistnämnda vet jag inte riktigt hur jag ska lösa...

I alla fall var jag på jobbet, har mest jobbat hemifrån senaste månaderna men nu vill jag hellre sitta på jobbet för att undvika hemmastressen. Hade ett långt snack med en av mina äldsta och bästa kolleger - vi pluggade i stort sett samtidigt också (jag var hans fadder faktiskt). Hans bästa tips är att skaffa en ny lägenhet och köpa allt nytt på IKEA och må bra med att ha det nytt och fräscht och veta att man är värd det. Eller värd en Alvar Alto-vas om det är det man har önskat sig. 

Själv känner jag egentligen precis så också men jag vill inte att elaka maken ska ta alla grejerna heller. 

Har köpt illröd färg och ska måla om mina trädgårdsstolar! Funderar också på att måla den gamla skrindan vit. En skrinda måste vara optimalt att ha när man bor i lägenhet och ska släpa kassar från bilen in i hissen och in i lägenheten eller gå med tidningar till pappersinsamlingen.

Har gråtit och gråtit, allting känns ganska jobbigt! Men mina vänner är så himla schyssta. Har gjort en liten lista på folk som lovar att ställa upp. Det är som min trygghetsfilt.

Tröstätning funkar inte

Har nu provat chokladdragerade jordnötter, smågodis och salta pinnar. Inget hjälper upp humöret. Bara gråt i utbyte.

Plötsligt ännu mer (är det möjligt?) orolig för ekonomin. Ska jag ha råd att åka till torpet? Måste jag betala för hälften av hästens kostnader? Har jag råd att ha en lägenhet?

Får allvarligt börja fundera på extraknäck. Några förslag, någon?

I morgon är det 50-årskalas i Blekinge. Hoppas maken står för bensinen när jag åker dit...

Stämningsansökan

En chock i brevlådan idag när jag fick stämningsansökan från Tingsrätten. Trodde ändå att vi gemensamt skulle skriva på ansökan om äktenskapsskillnad men så har maken på egen hand skickat in ansökan utan att ens be mig skriva på. Hur svårt kan det vara?

Just nu är jag uppfylld av ledsenhet, ilska och hat. Jag är så fruktansvärt besviken på honom och på mitt liv. Jag trodde inte en sådan fjuttig sak som ett papper skulle rubba min balans så totalt. Men jag är verkligen jätteledsen och panikslagen. Det gör så ont!

Sitter här och kan inte jobba, tårarna bara strömmar och det är svårt att inte skrika rätt ut i luften hur arg jag är. Så ARG!

Psyk-snack

Dubbel psykdag idag. Först veckomötet med terapeuten som kändes bekräftande och aktivt idag. Det ger så mycket att ha den kontinuerliga kontakten med henne för det hinner inte gå så lång tid med mitt grubbel innan hon hjälper mig att se på saken på ett vettigt sätt. 

Och så psykläkaren på eftermiddagen som hjälper mig att skriva ut mediciner och tipsar om hur jag kan tänka inför att ta dem. Mitt största problem är just nu sovandet eftersom jag har kommit in i en jobbig fas när jag vaknar efter några timmar och inte kan somna om. Men med mediciner som jag kombinerar på ett eget sätt så har jag hittat en hyfsad metod.

När jag inte får sova blir det väldigt jobbigt. Natten är oändligt lång och det bara snurrar i huvudet. 

Kompissnack

Har varit maniskt sysselsatt med att röja ut grejer från källaren, packa in i bilen, slänga på återvinningen, köra till torpet osv osv. Nu är jag så trött.

Eftermiddagen tillbringade jag hos en kompis som också har gått igenom en skilsmässa och som jag har stort förtroende för. Det är så välgörande att bara prata med henne och att kunna känna att man kan vara helt ärlig.

Sorgligt att inte kunna säga att min man är min bästa vän. Att min man är en som jag inte kan prata med.

Liten paus i eländet

Maken är som sagt på fotbollsresa och därmed har lugnet lägrat sig i huset. Dottern har börjat prata med mig igen. Vi är fullt upptagna med att drömma om den fantastiska lägenheten som vi tittade på i torsdags. Allting var helt perfekt - möjligen bortsett från att man inte har någon trädgård på 5:e våningen. 

Jag har med mer energi än jag egentligen har börjat röja i källaren. Första målet är att befria en bokhylla som jag ska flytta till sommarstugan för att sedan kunna flytta mina böcker dit. Det är liksom en sjustegsraket med alla prylar jag har. Men innnan jag kan köra någonstans måste släpvagnen få skiftat däck.

Nu måste jag också sätta mig och göra en lista över ekonomiska förehavanden som jag sedan kan redovisa för advokaten på onsdag. Hur ska man kunna minnas ekonomiska saker från nästan 30 år?