Så skrev du igår från tjänsteresan. Fortfarande har du inte lyft luren och pratat. Prata är det svåraste?
Jag är ändå lite glad att mitt hårda jobb hos terapeuten har börjat röra om i grytan här hemma. Jag känner mig inte panikslagen inför framtiden längre. Min självkänsla är kanske inte stark men starkare. Det är inte en beroende ynkrygg som du har att göra med. Är det hotfullt för dig, kanske?
"Vi får väl försöka snacka oss samman på fredag/lördag."
Vi får väl se.... Prata du så lyssnar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar